David Kelley, en av Design Thinking-metodikens förgrundsgestalter, är övertygad om att det är tilltron och förtroendet för den egna kreativa kapaciteten som leder till bättre och mer betydelsefull innovation. Genom att känna förtroende för den egna kreativiteten kan du lösa alla möjliga typer av problem, skapa förändring där du behöver den och förverkliga idéer. En stor del i det kreativa självförtroendet, menar Kelley, handlar om att ha modet att möta det okända, mångtydiga och osäkra.


Nyfikenheten och klivet in i det okända

För David Kelley handlar Design Thinking om en uppsättning förmågor (som sammanfattas till 8 kärnförmågor) som gör oss kapabla att rutinmässigt lösa problem av olika slag. När vi övar upp de här förmågorna blir vi både bättre och säkrare på att använda vår kreativitet. En av de allra viktigaste och avgörande förmågorna, menar Kelley, är förmågan att navigera i det okända.

Låt säga att du är på resa i ett främmande land som är totalt annorlunda än den kultur du är van vid. Allt är främmande; språket, människornas beteenden, färgerna, dofterna, smakerna, ja i det här landet verkar livet levas på ett helt annorlunda sätt än vad du är van vid. Kanske blir du mer uppmärksam på vad du ser runt omkring dig. Kanske blir du nyfiken på varför saker och ting är ordnade just på det viset. Du absorberar en mängd yttre information, utan egentlig urskiljning. Allt intresserar dig. Parallellt finns även en del av dig som som försöker skapa mening och förstå det du upplever. Har du tur berättar någon för dig om landet och du ställer nyfiket frågor för att ta reda på mer.

Det här illustrerar det viktiga förhållningssätt du bör ha när du börjar din Design Thinking-process. Du kliver in i en värld av okända möjligheter. Förmodligen bär du på en hel del antaganden om ett visst problem, men se dem som just antaganden från det förflutna. Vänd istället uppmärksamheten mot det du öppet kan undersöka och utforska. För att uttrycka det mer metaforiskt kan vi likna den här inledande processen i Design Thinking-processen med att måla upp en kartbild. Ju mer du lär dig om ditt problemområde, desto rikare och mer detaljerad kartbild kan du skapa.


Öppenhet och vuja de

Att öva upp nyfikenheten och koppla på känslan av att vara en okunnig nybörjare är av största betydelse för en designtänkare. Nyfikenheten är en kraft som öppnar sinnet och bereder plats åt något okänt: Vad är det här? Varför är det så här? Öppnar du blicken och med förundran tittar på allt det invanda och vardagliga - som om du aldrig hade sett det förr - kommer spännande och magiska saker att hända. I boken Creative Confedence. Unleashing The Creative Potential Within Us All (2013) kallar David och Tom Kelley den här inställningen för ”vuja de” (till skillnad från ’deja vu’ som beskriver att uppleva något bekant i det vi aldrig varit med om). I en vuja de-upplevelse träder förklaringsmodellerna och koncepten tillbaka för att ge plats åt något nytt. Vad som händer är att vi hamnar i glappet mellan det gamla och det nya - det som ännu inte trätt fram. Det är alltså här vi möter det okända och i ett tillstånd av intensiv närvaro öppnas rum för insikter, nya och autentiska idéer, handlingsimpulser och transformation.

Enligt Kelley måste vi alltså våga möta och stå ut med det okända för att det verkligt nya ska kunna födas. Men uppenbart händer mer än så: När du intar detta nyfikna, frågande och vetgiriga förhållningssätt när du möter människor kommer du att lyssna på ett djupare sätt och kan därmed fånga upp subtila känslonyanser hos människor. Det här gör att du upplever avsevärt mycket mer av omvärlden och på så sätt får större informationsmängd att arbeta med.


Myterna och kampen mot det okända

I Maps of Meaning. The Architecture of Belief (1999) skriver den kanadensiske psykologiprofessorn och författaren Jordan B. Peterson om att mötet med det okända, med kaos, finns representerad i en mängd myter om människans transformation till att bli en skapande människa. Enligt Peterson har människan under årtusenden fram till idag översatt denna psykologiska realitet till hanterbara symboler, myter och dramatiseringar. Det okända får i ofta representeras av en orm, drake eller ett monster som utmanar människan på olika sätt. Att möta och till slut bemästra odjuret/kaoset betyder att människan förvandlas till hjälte och blir en mer kompetent människa - utrustad med mod och kreativitet.

Detta leder in på en annan påtaglig mytisk struktur som du säker stöter på varje dag i någon form. Det handlar om hjälteresan (The Hero’s Journey). Tittar du noga hittar du den överallt; i filmer, romaner, sagor och dramer. Hjälteresan beskrivs av Joseph Campbell som en arketypisk och universell berättelsestruktur. I boken The Hero with a Thousands Faces (1949) skriver Campbell om de olika stegen som är typiska i en hjälteresa - från det välkända, in till det okända och tillbaka igen. Hjälten får en kallelse att bege sig ut på äventyr (call to adventure). Hjälten tvekar ofta till en början - han/hon fylls av motstånd och rädsla. Genom att trotsa alla farhågor och släppa taget om sitt gamla jag börjar han/hon sin resa. Här möter hjälten motstånd, faror och hotfulla individer. Berättelsen slutar med att hjälten segrar och därmed också genomgår en förändring. Du känner igen mönstret, eller hur?


Designtänkaren som kreativ hjälte

Vi dras alltså till berättelser med just det här motiven och anledningen enligt både Peterson och Campbell är att de i gestaltad form visar ett grundläggande behov hos människan av att kunna omskapa sig själv - att transformeras och utveckla sina sammanhang. Det är ingen enkel process, utan fylld av fasor och hinder. Men en hjälte vågar stå öga mot öga med monstret och bemästra problemen som uppkommer.

När det kommer till designtänkandet står vi inför precis samma struktur; det nya kan bara födas genom att med mod och beslutsamhet gå in i det okända, öppna upp för det nya och innovera. Innovationsprocesser kräver att vi ställer nya frågor om världen och att vi vågar utmana status quo. Precis som hjälten i myterna handlar det om att agera, våga pröva nya idéer och utvinna ny kunskap. Jag skulle vilja påstå att hjälteresan på många sätt liknar det kreativa självförtroende som David Kelley talar om.

När du står ut med och till och med bejakar tillståndet mellan det gamla och det nya intar du en improvisatorisk attityd till omvärlden. Det här är en attityd som är ytterst användbar för kreativt teamarbete, i idégenereringsprocesser och ja, livet i stort faktiskt. I nästa inlägg kommer jag att skriva mer om den improvisatoriska attityden och ge några praktiska tekniker för att öva upp den.

Kommentera gärna och berätta om dina erfarenheter och tankar.

Välkommen tillbaka! :)

Vill du lära dig mer om Design Thinking och öva upp förmågan att navigera i det okända? Välkommen till webbkursen Grundkurs i Design Thinking.